”Learning by burning”
Namn: Siri Öhman, 24 år
Lärare på Creative Feminism, Ingesunds folkhögskola
Folkhögskolan styrka är att förena teori och praktik. Kursen Creative Feminism är just detta. Det är en projektledarutbildning där deltagarna får jobba med verkliga projekt från första dagen – learning by doing. Men det är också en utbildning i kreativ feminism – learning by burning. Resultatet kommer ur en brinnande vilja hos deltagarna och är dessutom alldeles på riktigt!
Såväl feministisk teori och projektledarteori är viktiga delar av utbildningen. Det intressanta är att vi bygger in teorin i det praktiska projektarbetet. Individen står hela tiden i centrum. Att du som elev utvecklas och skaffar dig verktyg och värderingar som du kan jobba med hela livet. Det är vårt mått på framgång!
Varje deltagare får personliga mål som följs upp. Vi ägnar också mycket tid åt att reflektera. Både på vad vi gör och hur vi gör det.
Brinner du för att förändra och genomföra saker, men är osäker på hur du ska gå tillväga? Här lär du dig att genomföra det!"
Siri Öhman
Kursansvarig för Creativ Feminism, Ingesunds folkhögskola
Namn: Ellinor Antswee
Skola: Eskilstuna folkhögskola
Arbetar som: lärare och studie- och yrkesvägledare
Tre saker jag gillar:
ödmjukhet, sniglar provencale, musik
Tre saker jag ogillar:
när någon vänder kappan efter vinden, blodpudding och gå till tandläkaren
Hej Ellinor, vad gör en sån som du?
– Först och främst finns jag till för skolans deltagare men jag är också ofta ut på olika verksamheter i kommunen och berättar om folkhögskolan. De brukar bli väldigt nyfikna och bokar in studiebesök på skolan.
Du svarar på många frågor varje vecka om folkhögskolan, vilken är den vanligaste?
– Många vet inte vad folkhögskola är och väldigt ofta måste jag berätta om hela skolformen och hur vi arbetar. En vanlig fråga är om våra kurser ger grundläggande behörighet till högskolan. Och då säger jag förstås att Allmän kurs gör det.
Finns det några andra missförstånd kring hur det är att gå på folkhögskola?
– Att det är lättare att gå på folkhögskola än komvux. Det brukar jag säga är fel. Kraven är höga och man måste prestera för att få behörigheter och ett bra omdöme. Att det ändå känns lättare beror på att varje deltagare får arbeta utifrån sina egna förutsättningar och samtidigt ha ett enormt stöd av lärare och kamrater. Vi genomför våra studier tillsammans. Dessutom förväntas det att du ska ta del av skoldemokratin på skolan, det vill säga vara aktiv i kommittéer och grupper.
Vilken är folkhögskolans funktion i samhället?
Folkhögskolan har en enormt viktig funktion. Vår roll är att skapa möjliga vägar för någon som vill förändra sitt liv. Det kan handla om att lämna arbetslöshet, byta inriktning i arbetslivet, skaffa sig nya intressen eller ta sig ur en isolering. Självklart är godkända studier viktigt men det allra viktigaste är mötet med andra människor. Det är genom det man får nya tankar och idéer om hur man vill att det egna livet ska se ut.
Vilket är ditt bästa råd till blivande kursdeltagare?
– När vi startar en termin med nya deltagare brukar jag ge dem rådet att vara närvarande. Det kan tyckas vara ett ganska trist råd, men följderna av en god närvaro är så viktiga. Det är under dagen det händer, det är då mötet äger rum. Diskussioner, lektioner, gruppuppgifter och litteraturgenomgångar, fikaraster - allt detta ryms under en vanlig dag.
Hur ser det ut kring skolan, vad ser du genom fönstret?
– Eskilstuna folkhögskola ligger i en nygammal stadsdel; Munktellstaden. Det är ett gammalt industriområde som förvandlats till ett kultur- och utbildningscenter. Här hittar man vårt konstmuseum, barnkulturcentrum, Science Park, teaterscenen Lokomotivet, idrottsanläggning och så Eskilstuna folkhögskola. Våra lokaler är fräscha och ljusa och passar vår verksamhet, men det viktigaste är ändå att våra allmänna kurser är i samma lokaler som vår konstlinje; allt under samma tak och i en folkhögskola.
Till sist, hur är det med ”gnällfaktorn” i Eskilstuna?
– Att vi eskilstunabor skulle vara gnälliga är en myt, det enda gnälliga med oss är kanske vår dialekt. Själv tycker jag att det är härligt med dialekter och jag skäms inte för min, trots att vi tillhör ”gnällbältet”.
Namn: Curt Barv
Skola: lärare på Wiks folkhögskola
Utbildning: Konstfack, ”Grundis” samt två år på Skinnskattebergs folkhögskola.
Gillar:
- Musik
- Konst
- Segla i Karibien och titta på flygfiskar och pelikaner
Ogillar:
- Nedskärningar inom folkhögskolan
- Sega sammanträden
- Vattenskotrar i skärgårn
Dina elever bor på skolan, är ateljéerna öppna på natten om man vaknar och blir inspirerad?
– Eleverna har tillgång till ateljéerna dygnet runt. Bara de orkar upp till morgonlektionen så …
Du har jobbat som konstlärare i tjugo år – hur har trenderna förändrats sedan åttiotalet?
– Ett tag var det bara konceptuell konst som gällde på högskolorna. I dag har måleriet kommit tillbaka. I t.ex New York och Berlin är man väldigt intresserade av svenska konstnärer. Samtidigt har konstnärsyrket breddats, man kan göra grejer som är närmare mode och reklam och samtidigt ställa ut på gallerier. Designvärlden drar till sig allt fler men där måste man kunna grunderna i teckning och målning.
Så vad lär du dina elever?
– Jag är framförallt mån om att ge dem en bra grund att stå på. Vi har tre verkstäder där vi lär ut grafik,screentryck, måleri och skulptur. Modell- och krokiteckning kör vi under hela året varje måndag. En dag i veckan blandar vi grupperna, då sammanstrålar elever från teater, skrivarverkstan, musik och konstelever och utbyter erfarenheter. Det är lite unikt för oss.
Vad kan ni erbjuda som inte andra konstutbildningar kan?
– En möjlighet att börja någonstans där det inte krävs avancerade arbetsprover eller höga avgifter, för att se om man vill fortsätta med konst.Och en unik miljö i Mälarnatur, det är ju bara så vackert här.Folk blir snällare mot varann här än i tuffa storstan. Så finns ju det här med de andra linjerna.Det ger alla en kick att dagligen umgås, sånt finns ju inte på en vanlig konstskola. Prestigeskolor kan man söka sig till efter hand när man har kommit en bit på vägen och vet vad man vill.
Hur är stämningen bland eleverna?
– Många bor ju här och det skapar en speciell stämning, vi kan visa saker förbehållslöst för alla och vi sätter inga betyg. På högre konstnivåer stänger man ofta ateljén, ungefär som uppfinnare som är rädda att bli snuvade på patentet. Den mentaliteten har vi inte inom folkhögskolan. Förhållandet mellan lärare och elever är kamratligt och prestigelöst. Vi utgår från att alla har olika förkunskaper och försöker inte fylla på alla flaskor med samma innehåll.
Om du skulle måla en tavla som föreställde dig och dina elever, hur skulle den se ut?
– Det skulle kanske bli ett växthus där jag gick och vattnade de fina plantorna. Utanför ser jag vinter och snö, därinne är det varmt och gott…